The earth underneath

Skydiving. Wow. Det var GRYMT. När vi väl kom dit (efter att fått höra på Pauls dödsångest hela morgonen) så blev vi framflyttade från nio till tio.. lite segt. Klockan halv elva satt vi i planet på väg upp. Fortfarande lugn och sansad, efter så många inställda hopp så sa jag till mig själv att ingenting är säkert förens jag sitter där på kanten. Helt plötsligt satt jag där. Hjälp! Såg två snubbar hoppa ut innan mig och dom bara försvann. Då skrek jag till Paul och frågade varför vi gör det här. Hahah. Panik för några sekunder. Men det fanns liksom inte tid för mer.. från ingenstans flög jag. Skrek för fulla muggar, av glädje. Tills jag blev för torr i munnen, han fällde ut fallskärmen och nu kunde jag verkligen SE. Jag såg allt. Hela världen kändes det som.. och framför allt Pauls lila fallskärm långt nedanför. Vi seglade runt lite innan det var dags att ta sig neråt, det var första gången jag kände bergochdalbanskänslan. Blev lite lätt illamående men det gick bra. På marken fick jag veta att Paul hade fått göra bakåtvolt (avis) och att dom hade snurrat SÖNDER. Han mådde så illa, stackarn som inte kan säga nej.. Hahah. Till alla er som inte gjort det förut - GÖR DET. Det var inte läskigt och det var en av de coolaste sakerna jag någonsin gjort!

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)