Operationsberättelse: Min steloperation

Hej alla kämpar! Nu har jag varit offline i en månad så det är dags att köra igång igen och jag tänkte starta med att berätta om operationen och hela den upplevelsen fram tills idag. Då kör vi.

Dag nummer 1.
På söndagen den 13e maj var det dags att duscha med descutanen två gånger. Himla trevligt och torrt men inte så farligt som jag tänkt mig. Många tankar men inte så mycket oro.. om det var någon slags oro så var det att mitt problem skulle bestå även efter operationen. Jag hade faktiskt inte så mycket koll på hur allting skulle ske eller hur många skruvar jag skulle få - ju mindre jag visste, ju mindre skulle jag oroa mig. Ungefär så blev det dessutom! Klockan 07.30 skulle jag vara på Nacka Sjukhus (Avdelning 21) den 14e maj. Kom dit i lagom tid, väskan var packad med sköna tunna byxor, pyjamasbyxor och lösa tröjor, surfplatta och en twix. Duschade ännu en gång med descutan, tog på mig alla sjukhuskläder och sen la jag mig i sängen (bästa fönsterplatsen) och väntade. Somnade ganska omgående och väcktes kanske en och en halv timme senare av två sköterskor som körde ner mig till uppvaket där jag skulle vänta på att bli inkörd på operationen. Fastandet blev lite jobbigt där eftersom allting verkade bli försenat.. jag låg där i ungefär tre timmar samtidigt som jag hörde folk åka in på operation eller vakna upp.. det var lite drygt..

När jag ÄNTLIGEN skulle in på operation så saknades det en verktygslåda så jag fick vänta lite till, som tur var hade jag trevlig personal att prata med. Somnade in snabbare än snabbast. Det första minnet jag har var vid femtiden på eftermiddagen. Ingen i min familj eller Paul var kontaktad av avdelningen angående förseningen så det var lite oroligt där från deras håll men att ringa Paul var nog det första jag gjorde. Allting är lite luddigt. Mådde helt okej och det var bättre än väntat. Senare på kvällen vände det rejält. Första gången jag skulle gå och kissa var vidrigt. Mådde illa. Lyckades i alla fall ta mig till toaletten med hjälp av gåbordet helt själv. Efter massa tabletter så sov jag som en stock.

Dag nummer 2.
Första omgången tabletter kom vid sex på morgonen om jag minns rätt. Somnade om snabbt igen för att vakna till serverad frukost. Mådde helt okej ett tag, fick lära känna mina rumskompisar, en äldre dam som hade gjort exakt samma operation som mig och sen en snubbe som hade gjort en mindre steloperation. Matintaget den här dagen var lika med noll. Jag struntade i att ta mina smärtstillande pga av illamåendet då det kunde konstateras att det var dom som orskade illamåendet. Kunde knappt röra mig ur sängen, kolla på mobilen, prata.. låg mest och grät. Fick i mig två knäckemackor. Blödde ordentligt i såret så de var tvungna att plåstra och lägga om. Vissa gånger fick jag i samband med medicineringen nått slags medel insprutat i armen för att hindra illamåendet. Det hjälpte sådär. Nej fy. Den dagen ville jag bara glömma. Vissa sjuksköterskor ville man inte ens se komma fram bakom draperiet för det hände liksom inte någonting. Medan andra fixade saker direkt, inget snack bara verkstad liksom. Hemsk natt utan smärtstillande.

Dag nummer 3.
Morgonsköterskan blev förfärad över att mina medicinkoppar stod orörda på morgonen när hon kom med ny medicin. Jag förklarade läget så bra jag kunde, hade knappt sovit eller ätit. Hon gick direkt och fixade nya tabletter som inte skulle ge mig något illamående (tack gode gud). Fick nån cocktail som däckade mig totalt. Sov och sov. När jag vaknade mådde jag bra!! Idag var det egentligen dags för mig att åka hem. Första dagen med rätt medicinering så jag tänkte bara nej nej nej. Jag kan inte åka hem. Frågade min bästa sköterska om jag fick stanna en natt till som alla andra och det var såklart inga problem. På eftermiddagen kunde jag äntligen vandra omkring utan gåbord, umgås med de andra patienterna, träffa Paul i entrén, fräscha till mig delux och byta kläder. Kände mig som en ny människa.

Dag nummer 4.
Dags att åka hem! Smärtan är väldigt bra. Allt känns under kontroll och jag längtar efter att få komma hem och sova i min egna säng och vara med Paul. Pratar med läkare och sjukgymnast som bara går igenom lite angående hemgången och rehabiliteringen. Mitt sår läggs om igen och jag fick min bild från röntgen. Överraskningen när jag har 6 skruvar! Haha. Saknar ett schema över min medicinering. Vinkar av mina rumskompisar innan jag går ner till entrén och möter upp Paul. Innan jag kämpar ner mig i bilen så går vi till apoteket för att hämta ut alla mina mediciner. Känner bara igen alvedon och en tablett i färgerna brun och orange, dock så har jag ingen aning om hur jag ska ta dessa eller vad dom gör med kroppen.. Testar en morfintablett på kvällen. Illamåndet är ett faktum. Igen.

Dag nummer 5.
Allt hemma går bra, alltså rörelsemässigt och sådär men illamåendet får mig att spy nere i rabatterna framför hela grannskapet. Nära till svimmningar och kallsvett var dagens melodi. Paul köper hem massvis med saker som jag kan äta för att förhindra illamåndet. Funkar inte alls. Tillbaka till ruta ett igen.. Det omplåstrade ärret vätskar ordentligt. Hemsk dag. Funderar och försöker reda ut medicineringen tillsammans med Paul som nästan direkt förstår att jag inte kan ta samma tabletter.. Känner ju igen den där tvåfärgade tabletten från min illamåendefria period på sjukhuset. Minns även att jag tog två alvedon tillsammans med den..

Dag nummer 6.
Tar morfin på morgonen för att ge det ett till försök.. dumt nog. Paul måste jobba så Nicole kom hem till mig för att hjälpa mig med frukost. Kan knappt äta eller prata. Kräks av illamåendet senare på dagen. Smärtan i ryggen är okej men såret oroar.. trodde det skulle läcka igenom så Paul köpte med sig likadana plåster som jag redan har och lägger till i kanterna så inget kan sippra ut. Äckligt. Sov större delen av dagen, tar inget mer morfin utan går över till de tabletter jag känner igen.

Dag nummer 7.
Född på nytt. Känner mig som en ny människa!! Bortsett från det vidriga plåstret på ryggen så känner jag mig otroligt bra. Jag kan titta på min mobil utan att må illa och äta ordentligt! Önskar att jag hade fått ett schema över min medicinering så jag kunde slippa det där. Jag har mått piss större delen av veckan och det hade LÄTT kunna lösas om bara någon läkare tog tag i det från början.. Min fungerande medicinering: 2 alvedon och en oxycodone teva 3-4 per dag.

Sådär. Nu har det gått 3 veckor sedan min steloperation och överlag har allting gått bättre än väntat. Jag har fått smärtor som innan operationen (tex känslan av att ryggskott är på gång och strålningar ner i benen).. det gör mig livrädd. Men jag försöker skjuta bort rädslan med tankar på att jag fortfarande är svullen och svullnaden i sin tur trycker på nerverna. I början var det jobbigt att gå längre streckor men jag kan gå längre och längre. Har dock varit lite dålig på att medicinera de senaste dagarna och det har gjort dagarna lite längre och jag har behövt vila mer. Plåstret rök i torsdags och sjuksköterskorna på vårdcentralen är imponerad - jag med!! Är chockad över hur duktig kirurgen varit! Det är sytt inifrån på nån vänster så jag behöver inte plocka några stygn. Det var bara på ett ställe som det fortfarande inte kändes hundra så jag har ett litet plåster på fortfarande.

Svullnaden har gått ner väldigt mycket den senaste veckan. I början hade jag en puckel som syntes extremt mycket, men som sagt, det är bättre nu men fortfarande svullet. Rörselemässigt så kan jag ta på mig strumpor och skor själv men det är liiite kämpigt vissa dagar. Känner mig inte mindre rörlig än innan operationen vilket är bra! Känner mig inte stel. Jag hade ställt in mig på 8 månaders helvete, så jag är positivt överraskad. Vissa dagar har jag varit nere och rastlös, ni som känner mig vet ju att det är fullrulle med flera projekt samtidigt.. har gråtit och svurit över min förmåga att göra saker. Simpla saker som att gå ner till centrum har varit som att bestiga ett berg rent fysiskt.. jag måste ständigt påminna mig själv och bli påmind av andra att det tar tid, att det är normalt, att jag inte borde eller kan göra allt ännu..

Fick en liten ljusglimt förra veckan när jag kände mig redo att testa göra fransar! 2,5 vecka efter operationen gjorde jag min första påfyllning. Började i torsdags och det gick bra med micropauser. Så nu är jag back on track! Hade som mål att börja efter 3 veckor så det är verkligen en liten boost. Nu kan jag också sitta utan problem under längre perioder. Ska börja med rehabiliteringsövningarna imorgon, ni lär ju få följa den uppdateringen.

Sååååå! Nu har ni fått läsa min lilla bibel. Hoppas att det kan hjälpa någon som ska genomgå en liknande operation, när jag fick veta att jag skulle opereras så försökte jag hitta någon bra blogg men har bara hittat några stycken (men inte så detaljerade).. så det här är mitt bidrag! Kommer som sagt att skriva mer om min återhämtning så jag skapar en kategori till er som är intresserade att följa bara den resan och skiter fullständigt i mitt vanliga liv.. haha.. okej, bjussar på lite bilder från sjukhuset och tiden efter.. VARNING FÖR BILDER PÅ ÄRR OCH SÅR. Under bilderna kan ni se min diagnos!

Röntgenundersökning:
Slätröntgen från förra året är väsentligen u a. MR från september 2017 visar mörka disker L4-L5 samt L5-S1, diskprotrusioner på båda dessa nivåer, framförallt L5-S1 med en så kallad High intensity zone som är lokaliserad till vänster. Tvärsnittet visar möjlig påverkan av vänster S1-rot.
Diagnos enl ICD-10:
M545 Lumbago
Operations- åtgärdskod:
ABC56 Dekompression av ryggmärgen och nervrötter vid degenerativa förändringar i ländryggraden/L4-S1. NAG79 Bakre fusion med fixation/L4-S1
Operationsförlopp:
Patienten i bukläge. Buken fri. Wilsonram. Hudincision L3-S1. Friläggning till och med tvärutskottsspetsar L4, L5, ala sacri. Pedikelskruvar sättes bilateralt i L4,L5, S1. Läget konfirmeras med genomlysning. Man utför dekompression L5-S1 vänster. S1-roten förefaller lätt inflammerad. Ben tages från höger crista iliaca i samma hudincision. Efter dekomprimeringen lägges ben posterolateralt. Stag insättes därefter dekortikering centralt samt urmejsling av leder. Ryggen slutes i etager på sedvanligt sätt, gluteusmuskulaturen sydd upp mot crista. Intracutan hudsutur.


emma

skönt att det gick bra!