Leaving home

Dags att åka vidare från Filippinerna. Fruktansvärt tråkigt att säga hejdå till gänget, speciellt Jeje, hennes man Rosalio och såklart Loyd. Ser dom inte förens om ett år (förhoppningsvis).. men skönt att ha kontakt på Facebook och Whatsapp. 

Nu sitter vi i receptionen på Coco Groves systerbolag i Dumaguete. Har ätit lunch och ska om några minuter åka till flygplatsen. Första flyget går till Manila där vi mellanlandar i några timmar innan vi far vidare till Kuala Lumpur. Där ska vi checka in på Tune Klia2 för några timmar innan vi tar flyget till Kuala Terengganu. Blir en lång dag! Imorgon vid den här tiden snorklar vi med hajar. All kärlek! 

(null)
(null)

//

Hej bloggen! Nu har jag inte skrivit på ett tag, det beror mest på att internet här är lite halvbra. Dessutom har vi inte något wi-fi på rummet och det är inte så trevligt att sitta med telefonen hela middagen. Vid poolen är det inte heller ultimat.. svetten rinner. 

I skrivande stund sitter jag och Jeanne vid lilla poolen, under parasoll eftersom vädret är lite schizofrent.. sol regn sol regn. Idag skulle vi egentligen åka och dyka i Oslob med valhajarna men pga att vädret har varit ’dåligt’ i några dagar så skulle det bli för stora vågor för båten. Så himla tråkigt! Men ibland är det sånt som händer, vi får ta det nästa gång.

Coco grove levererar som vanligt. Älskar det här. Vi fyller dagarna med solande, snorkling och mangoshakes. Paul är dock bäst på att snorkla och jag är bäst på att ta siesta lite då och då. Vi har besökte Apo Island förra veckan för lite dyk och snorkling (för jeanne). Gjorde två dyk där varav det första var ett av de bästa jag gjort! Så vackert!! Vi har gjort fem dyk här men har inte kunnat köra på några dagar på grund av ryggen. Imorgon kommer vi nog köra ändå, har sparat mitt sista smärtstillande. Förhoppningsvis känns det bättre (who am i kidding..). På tisdag drar vi vidare till Lang Tengah i Malaysia. Blandade känslor såklart.. varje gång man ska åka härifrån blir man lite depp. Kommer sakna Jeje enormt, vi kommer närmare varandra varje gång vi är här och det blir värre och värre att lämna. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null) (null)
(null)