2018.06.16

Bloggen! Hej. Dags för lite uppdatering dååå.

Har hänt en del den här veckan och förra helgen, vi var ute och drack tequila, hade Pauls familj över på middag, har hunnit göra massvis med fransar, hängt på coopen nästan en hel dag, fyllt på mina ögonbryn (microblading är guds gåva till folket), firat Milas födelsedag, varit på sommaravslutning på förskolan och igår/idag var vi även barnvakt åt Mila som fick hänga på hem till Pauls föräldrar för att fira hans mamma som fyllt år (samma dag som Mila). Fullt ös. Men känns ändå som att tiden går långsamt så fort jag är ensam här hemma..

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Home sweet (and boring) home

Hej Sverige. Har befunnit mig på hemmaplan i ungefär en vecka nu. En lååååång vecka. Det kliar i fingrarna och att boka en ny flygbiljett lockar.. MEN.. Nästa resa blir att fixa ryggen. Och förhoppningsvis Robinson. Skickade in min ansökan för någon dag sen och jag väntar med spänning. Det är de absolut sista jag tänker på varje kväll innan det är dags att sova.. i drömmarna är jag också där och jag vaknar på morgonen efter en hel natts äventyr. JAG VILL. Jag är besatt. Om dom bara vill träffa mig så kommer dom förstå! Okej inlägget skulle inte riktigt handla om min besatthet över att komma med i Robinson så vi fortsätter.

Tiden här hemma har gått i snigelfart som sagt. Jobbade från i fredags tills igår och nu är jag ledig en vecka som det ser ut just nu (om jag kan hålla mig). Var på sjukhuset i måndags och träffade min sjukgymnast som kommer vara där när jag opererat mig. Hon var väldigt trevlig och vi klickade bra vilket är skönt eftersom hon kommer se mig i mitt värsta skick. Hon uppmanade mig att inte dra på mig något ryggskott eller anstränga ryggen mer för då kan operationen bli inställd. Jag ska vara i mitt allra bästa skick.. därav den tidiga sjukskrivningen. Så nu ska jag bara mygla omkring här hemma.. känns katastrofalt segt att vara hemma när jag är frisk och kry. Men som sjukgymnasten sa - det är dags att prioritera dig själv.

Annars har vi varit och firat valborg med brasa och ballonger med Ältafamiljen. Satfläsk vad kallt det var. Men det är kul för barnen. Vi var även iväg hos dom på middag igårkväll. Som jag har saknat dom små liven. Körde också ut en sväng till Camilla och gänget i lördags innan jobbet, där var det också full rulle! ♥ ♥ ♥

(null)
(null)
(null)

Diffrent journeys

Hej hej hej. Nu är det dags. Idag är dagen. Har väntat så himla länge men nu när det är dags känns det inte alls som att vi ska åka. Jag kan nog inte förstå det, jag är förvånadsvärt lugn och sansad än så länge.. Gick upp vid halv sju och började fixa med all elektronik och satte igång tvätt och diskmaskin så allting är klart när Jesper kommer idag. Har tömt minneskort, fixat det sista med packningen, överfört alla bilder från mobilen till min hårddisk så jag får plats med massa nya. Fick sms för en timme sen då fick vi veta att flyget är försenat tre timmar och en kvart. Det suger. Annars hade vi varit på väg till Bagarmossen för att hämta upp Jeanne just nu. Men det blir att hämta henne klockan tre istället. 18.15 lyfter förhoppningsvis flyget. Så det är lite segt.

Paul är just nu på gymmet men när han kommer hem ska vi testa drönaren och sen åka förbi Leahs 2-årskalas. Någonting positivt med ett försenat flyg. 

Kanske ska berätta lite om veckan. Helst skulle jag bara vilja stryka över de senaste dagarna där stressen över jobbet tagit all min energi. Har jobbat väldigt mycket med fransar också. Har kommit hem sent och min lediga tid har jag velat lägga på att vara hemma hos Fammo och Faffa. I onsdags var jag och Fammo ute på rullning för att besöka ett perukmakeri. Sjukt. Min finaste Fammo ♥ Det är tugnt i hjärtat att åka iväg i två månader precis när hon har påbörjat sin egna resa. Igår sket jag och Paul fullständigt i att det var sista kvällen tillsammans, vi gick över till F&F istället och bara var där. Två härliga timmar med mina favoriter. Fruktansvärt jobbigt att säga hejdå men håller mig alltid stark tills vi är hemma igen. Då kan man vara ledsen. Då tröstar alltid Paul. Det ligger fortfarande som en moln över mig idag.. kanske därför det inte känns som att jag ska åka. För att jag känner att jag har saker som inte är "klara" än. Försöker intala mig att vi snart är hemma igen, hoppas bara är allt är som vanligt då.. även fast jag vet att det inte kommer vara det så är det den tanken jag har som mantra. Allting kommer vara som vanligt.