Home sweet (and boring) home

Hej Sverige. Har befunnit mig på hemmaplan i ungefär en vecka nu. En lååååång vecka. Det kliar i fingrarna och att boka en ny flygbiljett lockar.. MEN.. Nästa resa blir att fixa ryggen. Och förhoppningsvis Robinson. Skickade in min ansökan för någon dag sen och jag väntar med spänning. Det är de absolut sista jag tänker på varje kväll innan det är dags att sova.. i drömmarna är jag också där och jag vaknar på morgonen efter en hel natts äventyr. JAG VILL. Jag är besatt. Om dom bara vill träffa mig så kommer dom förstå! Okej inlägget skulle inte riktigt handla om min besatthet över att komma med i Robinson så vi fortsätter.

Tiden här hemma har gått i snigelfart som sagt. Jobbade från i fredags tills igår och nu är jag ledig en vecka som det ser ut just nu (om jag kan hålla mig). Var på sjukhuset i måndags och träffade min sjukgymnast som kommer vara där när jag opererat mig. Hon var väldigt trevlig och vi klickade bra vilket är skönt eftersom hon kommer se mig i mitt värsta skick. Hon uppmanade mig att inte dra på mig något ryggskott eller anstränga ryggen mer för då kan operationen bli inställd. Jag ska vara i mitt allra bästa skick.. därav den tidiga sjukskrivningen. Så nu ska jag bara mygla omkring här hemma.. känns katastrofalt segt att vara hemma när jag är frisk och kry. Men som sjukgymnasten sa - det är dags att prioritera dig själv.

Annars har vi varit och firat valborg med brasa och ballonger med Ältafamiljen. Satfläsk vad kallt det var. Men det är kul för barnen. Vi var även iväg hos dom på middag igårkväll. Som jag har saknat dom små liven. Körde också ut en sväng till Camilla och gänget i lördags innan jobbet, där var det också full rulle! ♥ ♥ ♥

(null)
(null)
(null)

Time of my life

Då var vi i Wanaka! Stannade inte så värst länge, det var mest ett snabbt stopp på vägen till Queenstown. Var ju tvungen att se Wanakatree! Fint som attan! Första dagen vi har fått höstfeeling! Träden runt sjön var gula och röda, såååå fint! Älskar höstens färger - och ännu mer när det inte är våran höst!! Haha! Snacka om att få kakan och äta den också när vi fått njuta av höstens fantastiska färger för att sen åka hem till vår (jackpot!). 

På vägen till Wanaka åkte vi förbi en go-cartbana så jag kunde spöa Paul i snabbast varv. Done and done. 0.062 sekunder till godo.. men en omgång på 10 minuter räckte för min rygg. När jag kollar mitt instagramflöde och ser hur jävla grymt det ser ut och sjuka grejer som vi gör så vill jag bara att alla ska veta hur det är bakom bilderna. Det är jag gråtandes var och varannan dag över smärta och panik över att jag ska behöva leva med den här ryggen hela mitt liv. När jag tänker på hur operationen kommer misslyckas och jag aldrig kommer att bli frisk. Mina dåliga ryggdagar utklassar dom bra och jag kämpar med att försöka övertyga mig själv om att jag kommer bli hel efter operationen. Tur att jag har Paul som försöker hjälpa. Och smärtstillande. När folk frågar hur det går med alla aktiviteter så säger jag som det är.. jag tänker inte hoppa över att göra saker för att jag har ont - det kommer jag ha ändå. 

Hoppsan, hamnade lite ur spår där men det är skönt att skriva av sig lite så ni får veta att det inte alltid är en dans på rosor som det ser ut att vara. 

Queenstown nästa! Åkte gondol upp i bergen och körde två luge-rides i kylan! Rotorua var mycket bättre men det var ändå värt det. När vi kom ner åkte vi och handlade på pak n save (bästa) och sen käkade vi donken och bokade nästa dags äventyr - Canyon Fox. Dom andra två ville inte men Paul utmanade Jeanne och dom skakade hand. Jag satt där nöjd och belåten och hörde på deras prat om döden. Hahaha. 

Canyon Fox var sjukt!!!!!!!! Åkte upp i bergen och där var den! 400 meters zipline över 182 meters högt stup. Och det bästa? 5 meters fritt fall. Mihihi. Dom andra gnällde fortfarande över att dom ville leva när vi fick på oss selet. Först åkte en snubbe på 15 år. Sen sprang jag till plattformen! Min tur! När hon frågade hur jag ville göra så var jag dum och sa RUN. Wow vilket dumt beslut kom jag på efter att hon ställt in avsatsen. Ska jag springa ut för ett stup?! Jag är ju höjdrädd?! Jag grät när jag åkte Singapore Flyer och nu ska jag springa ut från ett stup och fall rakt ner fem meter. Oh well. Jag gjorde det. Hjärnan sa spring medan benen mest gick som en powerwalk. Men jag gjorde det!!! Droppet minns jag inte ens jag minns bara hur jag flög fram mellan bergen med floden under mig och solen i ansiktet. Ville göra om det direkt!! Men tyvärr var tiden för knapp. Jeanne grät och Paul filmade (tack gode Gud). Paul kom sist. Både två satt ner och blev släppta av tjejerna som jobbade där. 

Avslutade dagen på en tatueringssalong där jag och Paul satte oss under nålen (Gud vad jag skrev som en gammal kärring). Paul gjorde sin första tatuering, en maoriinspirerad sol på vaden (så snygg) och jag gjorde min första LOTR tatuering. Det var fan på tiden efter 10 år som superfan, det fick bli The tree of Gondor. Love it. Love iiiiit.

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)